Angående DN:s stora nyhet i helgen. (här kan du läsa den) De menar på att politikernas bloggar är ett fiasko för att det är så få kommentarer på dem. Ännu en gång är det problem med metod och vad som mäter popularitet. Om de istället hade mätt hur många som länkar till bloggarna eller kanske frågat riksdagsledamöterna hur många besökare de hade haft hade det varit jämförbart med andras sätt att möta. (Läs mer här: Problemen med listorna)
Men antal kommentarer för att mäta popularitet kan bli nästa "grej" på listorna kanske. Det här är mätbart utifrån, precis som länkar, och man får med "tjejbloggarna" på ett annat sätt. Att plocka in kommentarer som kriterium var något Martin Källström på Twingly också pratade om. (Om Twingly)
Samtidigt visar den senaste SOM-undersökningen att under tio procent någon gång kommenterat nyhetsartikel/krönika/journalistblogg vilket kanske skulle kunna vara sant på politikerbloggarna också då.
Som sagt det är en djungel!
Ciao Jonna
tisdag 14 april 2009
torsdag 9 april 2009
Problemen med listorna
Ett av de största problemen rätt igenom det här har jag tyckt varit hur man vet vilka bloggar folk läser och bryr sig om. Första tanken var att naturligtvis titta på de som är mest lästa, men det har visat sig svårare än jag någonsin kunde tro.
De flesta bloggar är registrerade via något blogghotell och visas på så vis inte som en egen hemsida. Det finns ingen oberoende sida som mäter just besökssiffror på bloggar utan bara på "egna" sidor.
Sedan har ju till exempel Bloggportalen besökssiffror på sin sida men enligt mina uppgifter beror det enbart på att bloggarna ifråga på något sätt registrerat sina egna räknare där. (rätta mig gärna och kom med rätt uppgifter). Det sägs också att de här siffrorna är överdrivna, men det tänker jag inte uttala mig om. Det kan ju också vara att det är ett skumt räknesätt, antal ip-nummer där de kan räknas en gång per timma och sedan räknas det ihop på en vecka. (rätta gärna dessa uppgifter också) Inte helt lätt.
När vi började med projektarbetet sa då genast handledare och folk runt omkring att titta på länkar. Att det här syns vilka bloggar som är populära och vilka bloggar som folk skriver om. Alltså att de på länktopplistan påverkar andra bloggare.
Sagt och gjort började vi titta på flest besökare på Bloggportalen och flest länkar på samma ställe. Vi tittade på Knuff och deras länkar, vi tittade även på deras knuffpoänglista där de bland annat tar hänsyn till vem som länkar etc.
Nu har vi också tagit in Twinglys lista över de mest populära bloggarna. Även de tittar på länkar men bara antal länkar från unika länkare.
Det är alltså en djungel.
Urvalsproblemen har varit större än jag någonsin stött på inom något forskningsprojekt tidigare och det gör att det är svårt att dra slutsatser. Men vi kan ju dra slutsatser till hur topplistorna formas så länge.
Det pratas mycket om dessa länkade bloggar men när man hör sig för visar det sig att det är många som inte länkar till "tjejbloggarna" alltså de som skriver om mode och vardagsbetraktelser och också de samma som ligger högst på besökarlistorna. Orsaken till detta är en annan kultur som Martin Källström på Twingly sa. De har helt enkelt ingen kultur i att länka till varandra, istället, sa han, är de bättre på att skriva kommentarer på varandras bloggar. Det är också nästa steg för Twingly att plocka med kommentarer som urvalskriterium på något sätt, för att hamna på deras lista över populära bloggar. Just nu finns Blondinbella på första plats, undantaget som bekräftar regeln, men Kenza, som har näst flest besökare vanligtvis, ligger på plats 47.
Någon annan sa att tjejerna inte länkar till varandra för att ge de cred. Konkurrensen är alltså en faktor enligt den här källan.
Efter närmare undersökning av blogglänkartoppen visar det sig att männen och "eliten" överväger i listan. Vilka är det som kommit på det här sättet att lista? Statistiken visar att tjejerna är duktigare på att blogga men ändå ser det ut så här.
På samma sätt är det vissa ämnen som återkommer i länktoppen: politik, samhälle, journalistik, kultur.
I besökstoppen är det istället fullproppat med tjejer. Unga tjejer som skriver om vardag och mode.
Samtidigt är det svårt att jämföra bloggar och bloggar. Som Chris Anderson skriver i "The Long Tail" det är som att jämföra vilka matvaror i butiken som är mest populära, bananer eller mjölk. Det är inte intressant. Det intressanta är jämförelsen emellan.
Till sist finns trots allt listorna där. De fungerar som någon slags löpsedel eller tips och då är det intressant att veta vad som ligger bakom och varför.
Ciao Jonna
De flesta bloggar är registrerade via något blogghotell och visas på så vis inte som en egen hemsida. Det finns ingen oberoende sida som mäter just besökssiffror på bloggar utan bara på "egna" sidor.
Sedan har ju till exempel Bloggportalen besökssiffror på sin sida men enligt mina uppgifter beror det enbart på att bloggarna ifråga på något sätt registrerat sina egna räknare där. (rätta mig gärna och kom med rätt uppgifter). Det sägs också att de här siffrorna är överdrivna, men det tänker jag inte uttala mig om. Det kan ju också vara att det är ett skumt räknesätt, antal ip-nummer där de kan räknas en gång per timma och sedan räknas det ihop på en vecka. (rätta gärna dessa uppgifter också) Inte helt lätt.
När vi började med projektarbetet sa då genast handledare och folk runt omkring att titta på länkar. Att det här syns vilka bloggar som är populära och vilka bloggar som folk skriver om. Alltså att de på länktopplistan påverkar andra bloggare.
Sagt och gjort började vi titta på flest besökare på Bloggportalen och flest länkar på samma ställe. Vi tittade på Knuff och deras länkar, vi tittade även på deras knuffpoänglista där de bland annat tar hänsyn till vem som länkar etc.
Nu har vi också tagit in Twinglys lista över de mest populära bloggarna. Även de tittar på länkar men bara antal länkar från unika länkare.
Det är alltså en djungel.
Urvalsproblemen har varit större än jag någonsin stött på inom något forskningsprojekt tidigare och det gör att det är svårt att dra slutsatser. Men vi kan ju dra slutsatser till hur topplistorna formas så länge.
Det pratas mycket om dessa länkade bloggar men när man hör sig för visar det sig att det är många som inte länkar till "tjejbloggarna" alltså de som skriver om mode och vardagsbetraktelser och också de samma som ligger högst på besökarlistorna. Orsaken till detta är en annan kultur som Martin Källström på Twingly sa. De har helt enkelt ingen kultur i att länka till varandra, istället, sa han, är de bättre på att skriva kommentarer på varandras bloggar. Det är också nästa steg för Twingly att plocka med kommentarer som urvalskriterium på något sätt, för att hamna på deras lista över populära bloggar. Just nu finns Blondinbella på första plats, undantaget som bekräftar regeln, men Kenza, som har näst flest besökare vanligtvis, ligger på plats 47.
Någon annan sa att tjejerna inte länkar till varandra för att ge de cred. Konkurrensen är alltså en faktor enligt den här källan.
Efter närmare undersökning av blogglänkartoppen visar det sig att männen och "eliten" överväger i listan. Vilka är det som kommit på det här sättet att lista? Statistiken visar att tjejerna är duktigare på att blogga men ändå ser det ut så här.
På samma sätt är det vissa ämnen som återkommer i länktoppen: politik, samhälle, journalistik, kultur.
I besökstoppen är det istället fullproppat med tjejer. Unga tjejer som skriver om vardag och mode.
Samtidigt är det svårt att jämföra bloggar och bloggar. Som Chris Anderson skriver i "The Long Tail" det är som att jämföra vilka matvaror i butiken som är mest populära, bananer eller mjölk. Det är inte intressant. Det intressanta är jämförelsen emellan.
Till sist finns trots allt listorna där. De fungerar som någon slags löpsedel eller tips och då är det intressant att veta vad som ligger bakom och varför.
Ciao Jonna
tisdag 7 april 2009
Glömskan är minnets främsta beståndsdel
Få människor har direktkontakt med politiker, eller deltar aktivt i valkampanjer. De får sin politiska information i andra- eller tredjehand av personer runt omkring sig eller av media. Inom nyhetsmedia råder en konsensus för hur man värderar nyheter. McCombs & Shaw (1972) menar att massmedias agendasättande funktion inte ligger i att påverka hur folket tänker, utan vad folket tänker om. Dessa ämnen ligger till grund för hur folket uppfattar vad som händer i politiken och vad som är viktigt i samhället. Detta tar han/hon i beaktande när rösten ska läggas på valdagen.
På så sätt är media med och påverkar den politiska realiteten. Genom att skapa bilder av verkligheten i medborgarnas huvuden, bilder som påverkar deras handlingar på valdagen. Detta ger nyhetsmedierna en otrolig makt.
Inom journalistiken finns en etik och värdering som genomsyrar det journalistiska arbetet och ger en känsla av professionalism. Tillsammans med en homogen journalistkår, som har svårt att reproducera sig i samma takt som den svenska demografin blir mer diverserad, riskerar dessa normer att skapa en snedvriden bild. Frågan är om det går att skildra verkligheten för en befolkning med helt skilda levnadsförhållanden, utifrån konsensus kring rådande normer? Representerar de verkligheten eller etnocentrism?
Kanske kan bloggosfären rädda journalistiken från det övermod, med vilket de väljer och vrakar bland allt som händer. För att klistra ihop bitarna till en verklighet som bara stämmer överens med en bråkdel av befolkningens egentliga verklighet. Men då vill det till att bloggarna faktiskt står för någonting annat. Någonting nytt. En mångfald.
Det sägs att glömskan är minnets viktigaste beståndsdel. Att man i historiska återberättelser tenderar att framhäva vissa aspekter medan andra tonas ner. På så sätt omskapar man en händelse genom att tillskriva vissa aspekter mer betydelse än andra. För att skapa en smickrande historia som så många som möjligt vill ansluta sig till. För att skapa samhörighet, nationalism.
Detta sker varje dag i våra nyheter. Vissa aspekter tonas ner medan andra förstärks. Vad som ligger bakom detta har vi som medborgare väldigt små möjligheter att genomskåda. Vi får hålla tillgodo en verklighet som journalistkåren skräddarsytt åt oss, utifrån sina egna mått. Medievärlden saknar nämligen en av demokratins viktigaste säkerhetsventiler: transparents.
Tack vare den nya tekniken och interaktiviteten den erbjuder, kan vi i alla fall kommentera, kritisera och ifrågasätta det som skrivs av traditionell media. Antingen via artikelkommentarer eller genom att blogga. Vi kan ge alternativa perspektiv som målar upp fler bilder av vad som händer, och ställa krav på mer transparents. Men vi behöver bli fler, så det blir demokratiskt på riktigt.
Amanda
På så sätt är media med och påverkar den politiska realiteten. Genom att skapa bilder av verkligheten i medborgarnas huvuden, bilder som påverkar deras handlingar på valdagen. Detta ger nyhetsmedierna en otrolig makt.
Inom journalistiken finns en etik och värdering som genomsyrar det journalistiska arbetet och ger en känsla av professionalism. Tillsammans med en homogen journalistkår, som har svårt att reproducera sig i samma takt som den svenska demografin blir mer diverserad, riskerar dessa normer att skapa en snedvriden bild. Frågan är om det går att skildra verkligheten för en befolkning med helt skilda levnadsförhållanden, utifrån konsensus kring rådande normer? Representerar de verkligheten eller etnocentrism?
Kanske kan bloggosfären rädda journalistiken från det övermod, med vilket de väljer och vrakar bland allt som händer. För att klistra ihop bitarna till en verklighet som bara stämmer överens med en bråkdel av befolkningens egentliga verklighet. Men då vill det till att bloggarna faktiskt står för någonting annat. Någonting nytt. En mångfald.
Det sägs att glömskan är minnets viktigaste beståndsdel. Att man i historiska återberättelser tenderar att framhäva vissa aspekter medan andra tonas ner. På så sätt omskapar man en händelse genom att tillskriva vissa aspekter mer betydelse än andra. För att skapa en smickrande historia som så många som möjligt vill ansluta sig till. För att skapa samhörighet, nationalism.
Detta sker varje dag i våra nyheter. Vissa aspekter tonas ner medan andra förstärks. Vad som ligger bakom detta har vi som medborgare väldigt små möjligheter att genomskåda. Vi får hålla tillgodo en verklighet som journalistkåren skräddarsytt åt oss, utifrån sina egna mått. Medievärlden saknar nämligen en av demokratins viktigaste säkerhetsventiler: transparents.
Tack vare den nya tekniken och interaktiviteten den erbjuder, kan vi i alla fall kommentera, kritisera och ifrågasätta det som skrivs av traditionell media. Antingen via artikelkommentarer eller genom att blogga. Vi kan ge alternativa perspektiv som målar upp fler bilder av vad som händer, och ställa krav på mer transparents. Men vi behöver bli fler, så det blir demokratiskt på riktigt.
Amanda
söndag 5 april 2009
Bloggrevolutionen som ingen vet var den ska sluta
Två hela veckor kvar innan projektarbetet ska vara inne. Och två dagar. Men de räknas inte riktigt.
Sista veckan har det hänt en hel del. Mymlan, Sofia Mirjamsdotter, pratade om den viktiga plats bloggen ändå har i medielandskapet trots svårigheter med representativitet (större delen av Sveriges befolkning bloggar ju trots allt inte).
Ett exempel på det är att "28 procent av alla kvinnor mellan 16 och 18 år bloggar. Antalet har fördubblats på ett år. källa:WII" (Sofia Mirjamsdotter media, föreläsning JMG 090331) Hon sa också att dessa kommer att bli vuxna och förhålla sig till bloggar på ett helt annat sätt än det vi ser idag.
Mymlan kunde däremot inte säga något om hur medielandskapet kommer se ut i framtiden. "Det är verkligen en revolution, ingen vet var det ska sluta."
Att vi är i brytningspunkten just nu märks på många av våra intervjuobjekts svar. Så gott som alla menar på att bloggar fått ökat inflytande. Och många menar att det är efter FRA-debatten - alltså på mindre än ett år.
En journalist berättade att bara för två-tre år sen jobbade hon med en artikel och frågade studenter på universitetet om de visste vad en blogg var. Idag har nära halva Sveriges befolkning någon gång läst en blogg.
Imorgon väntar Twinglyintervjun och nya tag med bloggvärlden.
Ciao JonnaB
Sista veckan har det hänt en hel del. Mymlan, Sofia Mirjamsdotter, pratade om den viktiga plats bloggen ändå har i medielandskapet trots svårigheter med representativitet (större delen av Sveriges befolkning bloggar ju trots allt inte).
Ett exempel på det är att "28 procent av alla kvinnor mellan 16 och 18 år bloggar. Antalet har fördubblats på ett år. källa:WII" (Sofia Mirjamsdotter media, föreläsning JMG 090331) Hon sa också att dessa kommer att bli vuxna och förhålla sig till bloggar på ett helt annat sätt än det vi ser idag.
Mymlan kunde däremot inte säga något om hur medielandskapet kommer se ut i framtiden. "Det är verkligen en revolution, ingen vet var det ska sluta."
Att vi är i brytningspunkten just nu märks på många av våra intervjuobjekts svar. Så gott som alla menar på att bloggar fått ökat inflytande. Och många menar att det är efter FRA-debatten - alltså på mindre än ett år.
En journalist berättade att bara för två-tre år sen jobbade hon med en artikel och frågade studenter på universitetet om de visste vad en blogg var. Idag har nära halva Sveriges befolkning någon gång läst en blogg.
Imorgon väntar Twinglyintervjun och nya tag med bloggvärlden.
Ciao JonnaB
fredag 3 april 2009
En god journalist...
... måste förstå hur de sociala medierna fungerar, annars kan han eller hon inte längre göra sitt jobb. Det säger Mark Comerford, konsult och utbildare inom sociala medier, i en artikel av Axel Andén för Medievärlden.
Comerford har en twitterskola för journalister. Gå in här och läs, ögonaböj!
Amanda
Comerford har en twitterskola för journalister. Gå in här och läs, ögonaböj!
Amanda
Kvinnorna har besökare men männen länkarna
I tidigare journalistisk forskning skrivs det en del om genus. Kvinnorna är inte lika representerade i nyhetsmedierna och har andra områden och roller än männen.
Anders Sahlstrand skriver i "De Synliga" (2000) att 77 procent av de muntliga källorna är män och 23 procent kvinnor. I såna frågor som sociala frågor och utbildningsfrågor är det mer jämställt (men fortfarande en övervikt till männen).
De allra största bloggarna drivs och skrivs av kvinnor och då menas de med flest besökare. På topp tio av privata och proffsbloggar på Bloggportalen skrivs 15 av 20 bloggar och två av killar. (Uppgifter från idag. Övriga är specialbloggar som inte skrivs av en person på samma sätt såsom tjuvlyssnat eller macfeber)
På de bloggar som är mest länkade på Bloggportalen däremot drivs sju stycken av män.
På knuff ser det liknande upp på topp tio som fått knuffpoäng (som baseras på "vem" som länkat, "hur" det länkats och "när" det länkats). Sex av tio är män och tre kvinnor. Den sista är blandad.
De bloggar som skrivs av kvinnorna som har de många besökarna är det mycket mode, kändisar och vardagsbetraktelser. På de länkade är det mycket politik och samhälle (även av kvinnor). Uppdelningen "hårda" och "mjuka" ämnen känns mer aktuell än någonsin.
Det mest spännande tycker jag nästan är att alla tycker att de här "länkade" bloggarna är de viktiga. "Det är de man ska titta på som journalist." får jag känslan av. De kommer inte i närheten av topp tio på mest besökta men det är de som har inflytande på de traditionella nyhetsmedierna. (Det är de som kommer och föreläser om bloggars betydelse etc.)
Det är möjligt att andra medier såsom Veckorevyn och liknande tittar mer på de andra men några slutsatser ska man väl kunna dra av det här.
Några slutsatser:
- Kvinnorna har större utrymme i bloggvärlden än i nyhetsvärlden med tanke på spridning och är därmed kvinnornas arena och ställe att förmedla sig.
- Uppdelningen av män och kvinnor är sig lika i de länkade bloggarna jämfört med traditionella nyhetsmedier. 77 procent män som muntliga källor i traditionell media och sju av tio män som är med på topp tio mest länkade bloggar. Genusförhållandet är sig likt.
- Det finns ingen etablerad bra förmedling av sådana ämnen som mode, kläder och vardagsbetraktelser därför har bloggarna fått en stark position här med många besökare och läsare.
Ciao Jonna
Anders Sahlstrand skriver i "De Synliga" (2000) att 77 procent av de muntliga källorna är män och 23 procent kvinnor. I såna frågor som sociala frågor och utbildningsfrågor är det mer jämställt (men fortfarande en övervikt till männen).
De allra största bloggarna drivs och skrivs av kvinnor och då menas de med flest besökare. På topp tio av privata och proffsbloggar på Bloggportalen skrivs 15 av 20 bloggar och två av killar. (Uppgifter från idag. Övriga är specialbloggar som inte skrivs av en person på samma sätt såsom tjuvlyssnat eller macfeber)
På de bloggar som är mest länkade på Bloggportalen däremot drivs sju stycken av män.
På knuff ser det liknande upp på topp tio som fått knuffpoäng (som baseras på "vem" som länkat, "hur" det länkats och "när" det länkats). Sex av tio är män och tre kvinnor. Den sista är blandad.
De bloggar som skrivs av kvinnorna som har de många besökarna är det mycket mode, kändisar och vardagsbetraktelser. På de länkade är det mycket politik och samhälle (även av kvinnor). Uppdelningen "hårda" och "mjuka" ämnen känns mer aktuell än någonsin.
Det mest spännande tycker jag nästan är att alla tycker att de här "länkade" bloggarna är de viktiga. "Det är de man ska titta på som journalist." får jag känslan av. De kommer inte i närheten av topp tio på mest besökta men det är de som har inflytande på de traditionella nyhetsmedierna. (Det är de som kommer och föreläser om bloggars betydelse etc.)
Det är möjligt att andra medier såsom Veckorevyn och liknande tittar mer på de andra men några slutsatser ska man väl kunna dra av det här.
Några slutsatser:
- Kvinnorna har större utrymme i bloggvärlden än i nyhetsvärlden med tanke på spridning och är därmed kvinnornas arena och ställe att förmedla sig.
- Uppdelningen av män och kvinnor är sig lika i de länkade bloggarna jämfört med traditionella nyhetsmedier. 77 procent män som muntliga källor i traditionell media och sju av tio män som är med på topp tio mest länkade bloggar. Genusförhållandet är sig likt.
- Det finns ingen etablerad bra förmedling av sådana ämnen som mode, kläder och vardagsbetraktelser därför har bloggarna fått en stark position här med många besökare och läsare.
Ciao Jonna
onsdag 1 april 2009
I huvudet på en bloggare
Alexandersson ställer sig kritisk till att tänka på bloggosfären som enhetlig. "Knäppt", var ordet han valde. Han drog paralleller till tidningsbranschen; den rymmer allt från skoltidningar till dagspress. Det är samma sak med bloggosfären. Alexandersson ser sig själv som en publicist som använder webben och i "Bloggen som politiskt vapen" skriver han att han ser på sitt bloggande som ett sätt att lyfta fram intressanta saker och göra dem begripliga och medieamässiga.
Jag bad Alexandersson att berätta hur han definierar begreppet "bloggbävning". Enligt honom är det när ett stort antal bloggar länkar och bygger vidare på varandras argument och för de framåt. Det skapar, menar Alexandersson, ett opinionstryck som media tvingas uppmärksamma.
Utgår man från den definitionen är det lätt att ansluta sig till dem som anser att FRA-debatten föregicks av en bloggbävning.
Imorgon ska jag ringa och prata med Anders Mildner. Han är något av en guru på sociala medier. Han föreläser bland annat om fenomenet på Malmö högskola. Han bloggade tills för inte så längesedan för Sydsvenskan. Läs den här. Mildner tipsade mig även om den här artikeln. Det ska bli jätteintressant att prata med honom.
Amanda
Jag bad Alexandersson att berätta hur han definierar begreppet "bloggbävning". Enligt honom är det när ett stort antal bloggar länkar och bygger vidare på varandras argument och för de framåt. Det skapar, menar Alexandersson, ett opinionstryck som media tvingas uppmärksamma.
Utgår man från den definitionen är det lätt att ansluta sig till dem som anser att FRA-debatten föregicks av en bloggbävning.
Imorgon ska jag ringa och prata med Anders Mildner. Han är något av en guru på sociala medier. Han föreläser bland annat om fenomenet på Malmö högskola. Han bloggade tills för inte så längesedan för Sydsvenskan. Läs den här. Mildner tipsade mig även om den här artikeln. Det ska bli jätteintressant att prata med honom.
Amanda
Interaktivitet
Igår ringde jag till Bryssel och pratade med Henrik Alexandersson.
Skriften han skickade till mig, "Bloggen som politiskt vapen" var mycket intressant. Han skriver om hur bloggar kan påverka politiken. Han beskriver bloggosfären som levande och organsisk; att den är "spontan, ofta oförutsägbar och mycket kraftfull". Detta tack vare att bloggare länkar till varandra när någon skriver något intressant. De tar upp tråden och bidrar med fler vinklar, en bredare analys och nya pusselbitar. Alexandersson tar också upp läsarna som en lika viktig resurs. De kan bidra med information, fakta och länkar. De är också viktiga som källor och tipsare. Tillsammans blir det många ögon och öron som spanar efter information.
När vi talades vid igår, sa han att det var just det som traditionell media borde lära sig av bloggarna. Istället för att sitta instängda på en redaktion och själva försöka komma på idéer till gräv och vilka som ska kontaktas, borde de ha öppna gräv och samarbeta med bloggare och läsare. Låta dem komma med tips på idéer och personer som de aldrig själva skulle komma på. Det skulle effektivisera journalistken, menade han.
Det handlar helt enkelt om att lära sig hantera den nya generationen Internet, webb 2.0. Som blivande journlist tror jag att det är otroligt viktigt att man förstår det. Det handlar inte längre om att skapa material för läsare, lyssnare eller tittare, utan att skapa material med dem.
Amanda
Skriften han skickade till mig, "Bloggen som politiskt vapen" var mycket intressant. Han skriver om hur bloggar kan påverka politiken. Han beskriver bloggosfären som levande och organsisk; att den är "spontan, ofta oförutsägbar och mycket kraftfull". Detta tack vare att bloggare länkar till varandra när någon skriver något intressant. De tar upp tråden och bidrar med fler vinklar, en bredare analys och nya pusselbitar. Alexandersson tar också upp läsarna som en lika viktig resurs. De kan bidra med information, fakta och länkar. De är också viktiga som källor och tipsare. Tillsammans blir det många ögon och öron som spanar efter information.
När vi talades vid igår, sa han att det var just det som traditionell media borde lära sig av bloggarna. Istället för att sitta instängda på en redaktion och själva försöka komma på idéer till gräv och vilka som ska kontaktas, borde de ha öppna gräv och samarbeta med bloggare och läsare. Låta dem komma med tips på idéer och personer som de aldrig själva skulle komma på. Det skulle effektivisera journalistken, menade han.
Det handlar helt enkelt om att lära sig hantera den nya generationen Internet, webb 2.0. Som blivande journlist tror jag att det är otroligt viktigt att man förstår det. Det handlar inte längre om att skapa material för läsare, lyssnare eller tittare, utan att skapa material med dem.
Amanda
Blogga när ingen annan vill lyssna?
Igår intervjuade jag Sofia Mirjamsdotter, Mymlan, om hennes eget bloggande och förhållandet mellan sociala medier och journalistik. Fick lite spännande svar och lägger upp en ljudlänk senare. Bland annat delar hon min tanke om vad en bloggbävning är.
Nästa fråga blir då om man kan säga att Gömda-debatten och FRA-debatten var en bloggbävning (i betydelsen en nyhet som kommer upp, efter stor debatt i bloggvärlden, till traditionella medier). Eller kan det vara så att regelrätta nyhetskriterier stått till grund även här? Andreas Ekström, som jag ska prata med i eftermiddag, skrev i november på sin blogg ett inlägg om vad medier "vågar" med tanke på snacket om nedtystning från stora medier. Om mediers mod på Andreas Ekströms blogg.
Nästa tanke är då om bloggbävningar kommer finna sin roll i att granska journalister när inte andra journalister vågar. Eller finns det alltid journalister och medier som vågar? Det skriver också Andreas Ekström en del om.
Imorgon ska jag träffa Monica Antonsson och prata om varför hon startade sin blogg. I en artikel i Sydsvenskan menade hon nämligen att hon inte hade fått uppmärksamhet om det inte var för bloggen. Här kan ni läsa artikeln.
Tar ett direkt tips från Sofia Mirjamsdotters föreläsning igår och frågar er: Vad bör jag fråga Monica Antonsson imorgon? Å om ni är snabba, vad bör jag fråga Andreas Ekström idag?
Ciao Jonna
Nästa fråga blir då om man kan säga att Gömda-debatten och FRA-debatten var en bloggbävning (i betydelsen en nyhet som kommer upp, efter stor debatt i bloggvärlden, till traditionella medier). Eller kan det vara så att regelrätta nyhetskriterier stått till grund även här? Andreas Ekström, som jag ska prata med i eftermiddag, skrev i november på sin blogg ett inlägg om vad medier "vågar" med tanke på snacket om nedtystning från stora medier. Om mediers mod på Andreas Ekströms blogg.
Nästa tanke är då om bloggbävningar kommer finna sin roll i att granska journalister när inte andra journalister vågar. Eller finns det alltid journalister och medier som vågar? Det skriver också Andreas Ekström en del om.
Imorgon ska jag träffa Monica Antonsson och prata om varför hon startade sin blogg. I en artikel i Sydsvenskan menade hon nämligen att hon inte hade fått uppmärksamhet om det inte var för bloggen. Här kan ni läsa artikeln.
Tar ett direkt tips från Sofia Mirjamsdotters föreläsning igår och frågar er: Vad bör jag fråga Monica Antonsson imorgon? Å om ni är snabba, vad bör jag fråga Andreas Ekström idag?
Ciao Jonna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)