Glömskan är minnets främsta beståndsdel

Få människor har direktkontakt med politiker, eller deltar aktivt i valkampanjer. De får sin politiska information i andra- eller tredjehand av personer runt omkring sig eller av media. Inom nyhetsmedia råder en konsensus för hur man värderar nyheter. McCombs & Shaw (1972) menar att massmedias agendasättande funktion inte ligger i att påverka hur folket tänker, utan vad folket tänker om. Dessa ämnen ligger till grund för hur folket uppfattar vad som händer i politiken och vad som är viktigt i samhället. Detta tar han/hon i beaktande när rösten ska läggas på valdagen.

På så sätt är media med och påverkar den politiska realiteten. Genom att skapa bilder av verkligheten i medborgarnas huvuden, bilder som påverkar deras handlingar på valdagen. Detta ger nyhetsmedierna en otrolig makt.

Inom journalistiken finns en etik och värdering som genomsyrar det journalistiska arbetet och ger en känsla av professionalism. Tillsammans med en homogen journalistkår, som har svårt att reproducera sig i samma takt som den svenska demografin blir mer diverserad, riskerar dessa normer att skapa en snedvriden bild. Frågan är om det går att skildra verkligheten för en befolkning med helt skilda levnadsförhållanden, utifrån konsensus kring rådande normer? Representerar de verkligheten eller etnocentrism?

Kanske kan bloggosfären rädda journalistiken från det övermod, med vilket de väljer och vrakar bland allt som händer. För att klistra ihop bitarna till en verklighet som bara stämmer överens med en bråkdel av befolkningens egentliga verklighet. Men då vill det till att bloggarna faktiskt står för någonting annat. Någonting nytt. En mångfald.

Det sägs att glömskan är minnets viktigaste beståndsdel. Att man i historiska återberättelser tenderar att framhäva vissa aspekter medan andra tonas ner. På så sätt omskapar man en händelse genom att tillskriva vissa aspekter mer betydelse än andra. För att skapa en smickrande historia som så många som möjligt vill ansluta sig till. För att skapa samhörighet, nationalism.

Detta sker varje dag i våra nyheter. Vissa aspekter tonas ner medan andra förstärks. Vad som ligger bakom detta har vi som medborgare väldigt små möjligheter att genomskåda. Vi får hålla tillgodo en verklighet som journalistkåren skräddarsytt åt oss, utifrån sina egna mått. Medievärlden saknar nämligen en av demokratins viktigaste säkerhetsventiler: transparents.

Tack vare den nya tekniken och interaktiviteten den erbjuder, kan vi i alla fall kommentera, kritisera och ifrågasätta det som skrivs av traditionell media. Antingen via artikelkommentarer eller genom att blogga. Vi kan ge alternativa perspektiv som målar upp fler bilder av vad som händer, och ställa krav på mer transparents. Men vi behöver bli fler, så det blir demokratiskt på riktigt.

Amanda